Veckan som varit.
Vilken vecka jag har haft. Jag har verkligen utmanat mig själv och tänjt på mina gränser. Men ändå lyssnat på kroppen.
Det har stått yoga, yoga och åter yoga i min kalender den här veckan och ett pt-pass med Carina.
Jag hade verkligen planerat att yoga så mycket som möjligt nu när jag hade chansen. För sen vet man inte när det blir nästa gång i och med sommaren. Sonia har kört två pass varje kväll den här veckan eftersom det är Fest i Heby.
Sonia var snäll och upplät sitt vardagsrum åt alla oss yogapinglor. Eftersom det inte behagade vara bra väder så vi kunde vara ute.
Ni kan säkert förstå hur jag längtat efter det här.
Jag började med seasonalyoga på måndagen, det var inga problem alls.
På tisdagen kom den stora prövningen, att vara med på två pass efter varann. Visst hade jag kunnat valt bort nåt pass, men det ville jag inte. Först fysyoga som är oerhört påfrestande och tufft. Det bara måste jag ju vara med på. Sonia körde stenhårt med oss, så svetten lackade. Något annat går ju inte. Efter det så avslutade vi med ett fantastiskt yinyoga pass. En tjej från Stockholm var det som höll i det passet.
Jag var ju helt såld på yinyoga redan innan, men nu är jag ännu mera såld på det. Det är precis vad min kropp behöver... Love it!
I onsdags hade jag planerat att vara med i ett hormonyoga pass. Men det tyckte absolut inte min kropp. Jag ville verkligen. Så jag bestämde mig bara nån timme innan att jag hoppade över det. Det kändes väldigt surt. Men jag blev övertalad av en vän att följa med till Aspnäsgårdskyrka på en musikkväll som Malin och Sissi ordnat. Så jag kunde glömma min besvikelse för en stund.
Störst av allt är kärleken, Sissi talade om en helt underbar berättelse om frälsarkransen och Malin sjöng så håret reste sig på kroppen. Så vackert. 
Kroppen behövde verkligen den här vilan.
I går torsdag så blev det än mer prövning. Men jag var redo. Började redan kl 9 med ett stenhårt pass med Carina. Jag fick mig verkligen en genomkörare. Så trött att jag knappt får luft, armarna skakar när jag ska göra dessa förhatliga armhävningar. Det måste vara stora fel på mig, för jag älskart.
Sen på kvällen så var det återigen dags för fysyoga och yinyoga.
Det var inte utan att jag var lite trött och slut i armarna och magen innan, och nu fick dom sig en ordentlig omgång till.
När Sonia sa att vi skulle stå i hundens position för att vila, så tyckte jag inte alls som hon. Det var absolut ingen vila att stå som i ett upp och ner vänt V. Armarna framför allt axlarna skrek, sluta, lägg av!!! Men det lyssnade jag inte på. Jag körde på.
Men sen kom belöningen för kroppen att få varva ner med yinyoga. Den här gången körde Cecilia andra övningar mot första gången. Det var inte utan rädsla jag gav mig in i vissa positioner pga min rygg. Men jag hade absolut inte behövt vara rädd. För de var så bra! De var så bra för det tog så precis där jag har ont och problem. Så efteråt så kände jag mig som en ny människa.
Och det bästa är att jag mår så bra idag. Oerhört trött men jag har inte mer ont än vanligt efter den här veckans aktiviteter.
Ikväll stannar jag hemma från yogan bara för att jag var hos kiropraktorn imorse. Annars hade jag kört ikväll med.
Men allt det jag har gjort och jobbat med sista tiden har givit resultat. För så lite som kiropraktorn fick justera min korsrygg idag har hon aldrig fått göra tidigare.
Tack Sonia för en fantastisk vecka! Du ordnade det verkligen toppen för oss yogapinglor.
