Praktik
Första dan gick bra utan mediciner. Men när kvällen kom började det krypa i kroppen. Fick svårt att sitta still. For upp och ner i och ur fåtöljen. Gick mellan kök och vardagsrum. Satte mig vid datorn en stund men det gick inte att koncentrera sig. Flyttade mig snart till tv:n igen. Eftersom jag var så rastlös så var det lika bra att gå och lägga mig.
Smärtan from hell var på ingång och "stockmyror" i hela kroppen. Underbart att få sova, not! Det blev en vaken natt.
Dagen efter var jag helt slut. Men det var lättare på dan. Då kunde jag sysselsätta mig på ett annat sätt. Jag kunde sätta på musik på högsta volym. Jag kunde vanka runt utan att det var nån som stördes. Nätterna var det värre. Då var jag tvungen att ta hänsyn till de andra som låg och sov. Det värsta var nätterna. Jag frös och svettades om vartannat. Nattkläderna åkte av lika fort som de kom på. Öppnade och stängde fönstret. Många ggr fick jag ingen luft och då for fönstret upp. Hade jag kunnat slita av mig huden så hade jag gjort det, jag lovar det var inte långt ifrån. Jag hade sån jävla abstinens. Men jag tänkte hela tiden det blir bättre imorgon. Det kan inte bli värre nu, men det kunde det visst. Jag klättrade så gott som ordagrant på väggarna.
Jag pratade mycket med min kära vän Carina som höll till på andra sidan Atlanten vid den här tidpunkten. Hon höll mig sällskap alla dessa vaknätter. Tack och lov för Facebook.
Jag stod ut i 14 dagar sen fick jag utskällning av Lena. När hon fick höra vad jag gjort så fick jag höra att det var livsfarligt att göra som jag hade gjort. Så det var bara att plocka in medicinen igen. Så jävla skönt det blev redan efter första tabletten. Myrorna försvann. Hon hjälpte mig göra ett urtrappnings schema. Så det tog några månader att bli av med skiten helt. Men jag lyckades!
Jag är så glad över att jag började med att ta tag i medicinerna när jag var ledig. För hade jag gått i skolan de här 14 dagarna så hade det blivit än mer olyckligt.
Jag har full förstålse idag för hur lätt det är att fastna i ett beroende. Jag är så tacksam för att Lena hjälpte mig, annars vet jag inte hur det hade gått.
Alvedon och Ipren tog jag ibland. Men de var som en droppe i havet. Hjälpte mot huvudvärk men inget annat.
Kände mig rejält bruten vid det här laget.
