För hon är en grym instruktör. Det bara strålar om henne. 

Hon får en att utmana sig själv i varje position. Hon får en att glömma hur jobbig positionen är. Hon får en att våga. 

Jag gjorde positioner ikväll som jag inte visste om jag skulle våga göra med tanke på min rygg. Men jag gjorde alla men några var jag lite försiktigare i. Jag känner mig trygg och det är viktigt. 

5 min går så fort. Första gången jag gick i en klass för Cecilia så höll jag på att smälla av när hon sa att det var 5 min i varje position. Hur länge som  helst ju. Det klarar jag aldrig. Men hon läser citat och dikter och får mig att vara här och nu. Så de där 5 minutrarna går så himla fort. 

Nu sitter jag på bussen på väg hem. Och är så behagligt trött i kroppen. 

Jag tog mig fram och tillbaka till Stockholm idag med. Idag var jag inte alls lika spänd som för två månader sedan. När jag åkte för första gången. 

Men idag när jag klev av tunnelbanetåget på väg hem  så lyckades jag gå åt fel håll när jag skulle till tågstationen så det blev lite sightseeing haha. Men jag fixade det med och kom rätt efter jag frågat en ordningsvakt om vägen. 

Nu är jag snart hemma och jag hoppas att det finns lite mat åt mig.  För det blir ingen ordning med den såna här dar... 

Tack för idag fina Cecilia.