slö
Idag unnar jag mig en dag i soffan.
Känner att jag behöver det.
Intensiva veckor tar ut sin rätt.
Stundtals så har jag svårt att förstå allt det som händer i mitt liv. Att det verkligen är mig det händer? Är det verkligen jag som åstadkommit det här?
För ett år sen fanns inte ens jobb i mitt vokabulär...
Nu sitter jag här i soffan och konstaterar helt lugnt att jag har flera jobb att variera mellan. Och blir inte ens stressad av tanken att det är flera jobb jag har.
För ett år sen så fick jag svår ångest när Carina bara nämnde ordet jobb.
Men inte nu. Jag får lov att påminna mig själv ibland om vad jag har gjort.. För stundtals känns det overkligt.
Från att ha varit i det mörkaste helvetet som finns, till att vara nyfiken och vilja vara med på det mesta.
Visst jag blir trött, sliten och less mellan varven. Men nu ser jag skillnaden i vad som är vad. Det är ok att må så ibland.
Men jag känner som sagt stundtals inte igen mig själv. Men aww vad jag älskar det som är nu.
