bättre
Hur skönt har det inte varit idag?
Jag har köpt lite nya blommor, sen har jag tametusan inte gjort ett dugg. Fikat och tittat på film med dottern.
Har ett lugn i mig som jag inte hade igår och inte haft på länge. Smärtan har givit sig. Nu har jag i stort sett bara den vardagliga smärtan igen. Vilket iofs inte är så bara. Händer och fotleder är det lite värre i fortfarande men inte alls som innan.
Sen om lugnet har bestått i vetskapen att jag visste att jag skulle få träna imorgon. Det vet jag inte och det spelar ingen roll. Det är nog kombination med att kroppen fick den vila som den så väl behöver. Jag fick luft igen, kunde andas.
Hade inte behövt vara så rädd att att falla. Men jag visste inte vad som var vad. Om jag var ledsen pga smärtan eller om jag var på väg i en depression. Och depressionen är jag livrädd för. Med facit i hand så vet jag idag att det var pga smärtan. Det är ju självklart att jag blir ledsen när jag har så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Två dagars vila kändes som rena straffet. Men jag behövde det verkligen. Tack gode gud för att det finns människor som ser och säger till.
