gårdagen
Som ni alla vet så fick jag ju ett par dagars träningsförbud. Jag var så trött och slut i kroppen efter allt som varit sista tiden. Smärtan var outhärdlig. Men igår var jag redo. Jag hade bara den vardagliga smärtan igen och den är ju där hela tiden så jag kände mig hur pigg och stark som helst.
Så det var med sån glädje jag åkte till gymmet.
Och allt gick skitbra! Enda tills jag sabbade ryggen. Ilskan, frustrationen och ledsamheten i mig visste inga gränser. INTE NU IGEN!
Varje steg var en plåga. Tränaren såg att jag knäade ur när jag skulle gå... Jag kan inte säga än idag om det är muskelsträckning eller om det är kotförskjutningen.
Men vi hittade några övningar som kändes bra för ryggen att göra. Så dom fick jag köra resten av passet. För jag ville inte kliva av.
Bekymmersamt var det och är....
Fasen vi som bokat en hotellhelg i Sundsvall och jag hade ju packat träningskläder för här skulle det tränas i backarna. Och provas terrängbanor. Den planen flög snabbt iväg.
Så här glad var jag visst på vårruset. Nån "duktig" proffsfotograf från vårruset var visst framme och tog en bild. Jag skämdes för bilden till en början. Men så skrev min gamla lärare och vän Boel så fint på Instagram där jag la ut den först. Jättefin bild. Du ser frisk, sund och glad ut. (fast på Instagram hade jag gjort bilden svart/vit). Men jag tänkte på det hon skrev. Jag blev så glad för dom orden. Och jag kom på mig själv med att tänka: Nej varför skäms jag? Det är ju som hon skriver. Den bilden strålar av lycka och glädje. Och det är jag som står för det. Tack snälla Boel för att du fick mig att tänka om.
Trots smärta och motgångar så är jag lycklig.
