2015

Hur summerar jag 2015? Om 2014 var förvandlingens och träningens år så har 2015 varit likaså. 
Det har varit ett år med oerhört mycket smärta, sorg och fantastiskt mycket glädje. 

 
Jag la upp en ny träningsplan med Carina. Jag skulle nu bygga muskler. 
Jag fick stränga order om att äta ordentligt för jag tappade för mycket i vikt. Så nu skulle jag äta för att kunna bygga muskler. Det var planen och har väl även varit det hela 2015. 
Men träningen har först och främst varit för att jag ska må bra. Den är min smärtmedicin. Eftersom jag inte tål smärtpiller så är det en helt underbart när kroppens egna endorfiner slår till. 



Carina har som ni alla vet vid det här laget varit och är ett enormt stöd. Även om vi inte träffas och tränar lika ofta nu som vi gjorde 2014 och i början av 2015 så har vi kontinuerlig träning en gång i veckan på funballen. 

Men jag har inte varit skadefri en endaste dag på hela det här året. Det började redan på hösten 2014 med att jag gjorde illa vänstra höften. Men äh det blir bättre. Men det blev inte bättre, snarare tvärtom så i januari 2015 så fick jag gå till kiropraktorn till en början en gång i veckan. Sen började vi dryga ut det till varannan vecka osv.... 
Det tog en förbaskat lång tid i mitt tycke att bli bra. Men som vanligt så stoppade det mig inte. 
Jag började känna mig starkare så en funballskväll så tog jag i lite extra just för att jag kände mig stark. Men första svängen på stepupbrädan så smällde det till i vaden och det gick bara inte att fortsätta.  Carina hade ner mig på golvet och jag la benen upp mot väggen. Ett muskelfäste som åkte åt skogen. Så här fint bandage fick jag åka med hem den kvällen. 


Man tager vad man haver. 
Jag hade lite panik nu. Fasen jag hade ju blodomloppet och vårruset om bara lite drygt en månad. Jag var knäckt. Carina sa åt mig att ta det lugnt. Det kommer ordna sig. Du hinner bli ok tills det blir dags. Hinner bli ok javisst, men hur skulle jag hinna träna. Jag hade ju aldrig lyckats springa hela fem km. 

rositasliv.blogg.se

Lever med fibromyalgi pga detta har jag även en depression som går upp och ned. Jag är gift och har fyra underbara ungar. Detta är min berättelse om hur jag har varit på havets djupaste botten och nu börjar få se bergens finaste utsikter

RSS 2.0