hitta tillbaka
Tog en riktigt lugn morgon pga dålig sömn och förkylningsymtom.
Har precis suttit och ätit min traditionella morgongröt med nötter och chiafrön. Tycker nog att jag känner mig piggare. Har även varit ner i tvättstugan och slängt i ett gäng träningskläder i tvättmaskinen. Det är hårdvara i det här huset.
Men som sagt nu sitter jag vid köksbordet, gröten uppäten och en härlig mugg te som jag sippar på. Tittar ut på den vackra solen som skiner. Tänker på samtalet jag hade med Sonia igår. Hon sa gång på gång att allt har sin tid. Det är ju sant, men åhh som jag vill skynda på det. Jag vill ju så mycket.
Förra veckan var riktigt tuff både kroppsligt och mentalt. Då när vi pratades vid var det inte mycket som var positivt, det var många demoner som spökade. Och jag trodde inte att jag skulle ta mig upp igen, inte på länge iaf. För smärtan var outhärdlig och jag var i ett mörkt rum själsligt.
Igår frågade hon mig hur jag tog mig därifrån. Jag blev helt ställd. Frågade hur hon menade nu? Förra veckan mådde du verkligen inte bra. Jag visste att du skulle ta dig därifrån, men hur gjorde du för att ta dig därifrån så fort?
Ja hur sjutton gjorde jag. Mitt svar till henne var att jag fick prata med dig.
Men jag har som ni säkert förstår funderat mer på det där. Hur gjorde jag egentligen?
Jo jag fortsatte med det som är viktigt för mig. Jag bokade inte av det som jag planerat, men jag tog inte åt mig nå mer att göra heller (som att tacka ja till jobberbjudanden de här dagarna nu när jag är ledig). Jag jobbade de pass som jag lovat och kämpade på med träningen. Och framför allt det tror jag är nyckeln till att jag idag kan sitta med frid i hjärtat och titta ut på det vackra som finns. Solens strålar och se grönskan i naturen, glädjas åt det som är.
Att få träna vet ni ju är a och o för mig. I onsdags så var det ju funball och få komma och träffa det underbara gänget är balsam för själen. Sen att jag lyckades med en balansövning på pilatesbollen som jag aldrig lyckats med tidigare, gjorde inte saken bättre. Det var en triumf, shit jag kan ju.
Torsdagskvällens träning var inte sämre den. Den var stentuff och det var så det gick att vrida ur kläderna efteråt. Och en helt fantastisk instruktör som var en jäkel på att peppa.
Jag fortsätter med det som är planerat, lägger mig inte ner och drar täcket över huvudet (fast det är helst det jag vill). Och det är det som är det viktigaste säger min psykolog.
Nu spelas en av mina favoritlåtar på Spotify. Min dotter säger att hon tänker på mig när hon hör den. Den är så du säger hon. Superhero heter den med The Script.
Våga tro:
Tro på dig själv (vilket inte alltid är så lätt)
Tro på andra
För mig är tron på gud viktig.
