kroppen skriker efter socker.
Hur konstigt är det inte egentligen?
Ju ondare jag har ju mer sugen på sötsaker blir jag. Allt sånt som jag absolut inte ska ha, för det gör bara mer skada och ökar på smärtan.
Lik förbaskat så göder jag det onda. Orkar inte stå emot.
Vilket också får mig att må ännu sämre. Misslyckande, sopa står inskrivet i pannan. Tänker hela tiden det är en ny dag imorgon och då tar jag nya tag. Och visst ibland går det bra några dagar och sen fallerar det när jag är slutkörd.
Men nu är det jobbigt. Lederna värker någe fruktansvärt. Jag hade glömt att det kunde göra så här ont. Och ändå så vet jag att det kan vara mycket värre.
Fingrarna är svullna och jag kan inte sträcka ut dom ordentligt och kan inte böja dom ordentligt heller. Knäna är svullna. Fotleder och tår känns som att de ska gå av i lederna när som helst.
Jobbade till 13 idag och jag var så trött när jag kom hem, så det var som om jag skulle jobbat en hel dag. Satte mig i soffan och somnade ganska snart. Har inte orkat nånting.
Men visst är det konstigt att kroppen vill ha mer av det som gör den än mer ont? Kan ju tycka att det räcker med väderväxlingarna.
Men nya tag imorgon igen med jobb och sockerbehovet.
