glad
Tänk att jag blir så löjligt glad över min prestation igår. Men det tillåter jag mig att vara. Jag känner mig som ett barn på julafton.
Idag bekymrar det mig inte alls att regnet öser ner. Det får regna bäst det vill, jag bryr mig inte. Lyckan inom mig kan regnet inte ta bort.
Förra året när jag sprang vårruset så var det första gången som jag lyckades springa hela 5 km i ett streck. Då var jag överlycklig och kände samma sak då som nu. För då var jag ny skadad i ryggen. Och lyckades för första gången i mitt liv springa 5 km.
2:a gången i mitt liv som jag lyckas springa 5 km så kapar jag tiden från förra året med nästan 10 min. Jag är som sagt som ett barn på julafton.
Snart ska jag iväg och köra ett grymt gym TMI pass. Längtar...
