vårruset
Fasen va jag är stolt över mig själv.
Imorse hade jag så fruktansvärt ont i knäna och fotlederna. Så jag var tveksam till om det skulle bli något vårrus ikväll.
Men jag har vilat hela dan, smort in knän, vader och fotleder med Tigerbalsam.
Så när det var dags att åka så var jag ganska ok.
Jag hade ju verkligen förträngt att jag skulle vara med.
Tänkt att det är långt kvar (vilket det inte var).
Ikväll var det alltså dags.
Kallt som.....men det regnade ändå inte som det har gjort hela dan annars.
När vi kom till startområdet så kände jag hur roligt det skulle bli. Blev mer och mer taggad.
Blossom sjöng lite gamla godingar så det gick inte att stå still.
Är det nån som jag riktigt beundrar och ser upp till så är det hon. Det vet ni nog redan från förra året. Hon är grym!
Så blev det då dags att ställa upp sig i rätta blocken. Uppvärmningen kändes hur lätt som helst. Förra året var jag slut redan efter den.
Anette hade varit så snäll och anmält oss i springagruppen. Hujedamig jag var riktigt orolig faktiskt hur det skulle gå. Hade ju inte sprungit sen förra året.
Men jag sprang jäklaranåda. Som jag sprang. När vi sprungit till första vätskekontrollen som är där spåret vänder tillbaka, så tänkte jag shit är jag redan här?! Vad fort det gick.
Känslan som infinner sig när jag springer om människor från start till mål är oslagbar. För när jag sprungit 3 km så börjar astman krångla, slemmade igen i halsen och ändå fortsätter jag springa om en efter en.
Jag var överlycklig! Woaw
Jag kapade tiden från förra året med nästan 10 min.
Två otroligt nöjda och stolta tjejer efter målgång.
Jag, Anette och Sofie. Vi var alla otroligt nöjda med våra tider.
Och här är hela härliga gänget som jag sprang med. Vilken otroligt rolig kväll vi fick. Mycket skratt och fniss.
Och självklart fick jag träffa underbara Blossom.
Helt otroligt, hon kom ihåg mig från förra året. Och det var absolut INTE bara som hon sa.
Så roligt för hon frågade om jag hade fått vara skadefri nu under året som gått eftersom hon kom ihåg min ryggskada mm....
Sen fick jag en påminnelse om hur viktig återhämtningen är. Och hur viktigt det är med rehabilitering vid skada. Hon tog sig verkligen tid.
Ja ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna.
Ja jag är riktigt stolt över mig själv.
